Franz T. Cohn recenserar Per Gahrtons senaste bok om Palestina och kallar den "en politisk frisérsalong"
Per Gahrtons nya bok ”Palestinas frihetskamp – historia, analys och iakttagelser” kommer troligtvis användas som Palestinagruppernas nya uppslagsbok, enligt recensenten Franz Cohn. Garhton är deras ordförande och har skrivit en 736 sidor tjock tegelsten utkommen på Carlssons förlag. Det mesta i innehållet har kammats åt samma håll och friserats att passa författarens politiska syften. Som självbiografi kan boken intressera. Som historia och analys är den nog alltför tendentiös.
——————————
Gahrton har försökt ge sin skildring, som börjar i biblisk tid, en aura av vederhäftighet genom att referera olika judiska författare och israeliska forskare/journalister på yttersta vänsterkanten (med tveksam vetenskaplig förankring). Han citerar bl.a. Norman Finkelstein, Ilan Pappé, Avi Shlaim och Uri Avnery, men dessa tillhör knappast de mest vederhäftiga forskarna. Mycket av Gahrtons berättelser kommer från arabiska sagesmän och egna resor och reportage. Bokens många problematiska avsnitt skulle kräva en större avhandling, så Franz Cohn nöjer sig med att dra fram några av de mer flagranta luckor som boken behäftas med.
Dessa luckor är troligtvis avsiktliga, eftersom en sådan komplettering skulle störa den bild av palestinierna som enbart offer, som Gahrton vill skapa.
Sekulär seger i Jerusalem - Berakat vann borgmästarvalet i natt
Han lovade bli borgmästare för alla Jerusalembor och med en jämnare fördelning av den ekonomiska kakan. Han hoppades att de unga ickereligiösa invånarna skulle återvända och bo i Jerusalem. De senaste åren har varje år mer än 15 000 unga helt enkelt övergett ett Jerusalem som blivit allt dyrare, allt mer präglat av religiös fanatism och allt skräpigare.
——
Den ryskfödde finansmogulen Arkadij Gajdamak fick bara 3.5 procent av rösterna. Han satsade på palestinierna i Jerusalem men som vanligt var
deras valdeltagande mycket lågt.
President Barack Obama och Israel
Den den då just valda demokratiske presidentkandidaten Barack Obama talade personligt och engagerat i Washington DC på torsdagmorgonen den 4 juni, till en alltmer entusiastisk publik om 7000 Israel-vänner på den amerikansk-israeliska lobbygruppen AIPACs årliga konferens om sitt tveklösa stöd för staten Israel.
SII rapporterade direkt från kongressen.
Nu även med dagsaktuella länkar mm.
Välkommen till Limmud Stockholm 22-23 November - EN KONFERENS OM ALLT JUDISKT
Limmud erbjuder 56 entimmarsföreläsningar från lördag eftermiddag till söndag kväll. Programmen är uppdelade i sex teman; politik, textstudier, praktisk judendom, familj, estetiskt och andra ämnen. Dvs något för alla smaker. Välj och vraka bland det stora utbudet, inga föranmälningar behövs till programmen. Se www.limmud.se
Judisk och demokratisk - recension i The Economist
Det är på något vis lite sorgligt att Alexander Yakobson och Amnon Rubinstein kände ett behov av att skriva denna bok. Är det verkligen nödvändigt 60 år efter Israels bildande att lägga fram sionismens sak i sin helhet ännu en gång? Ja, tyvärr.
Frågan om huruvida judar är ett folk med lika stor legitimitet bakom sina anspråk på nationellt självbestämmande som någon annat folk undersöktes noggrannt av Förenta Nationerna år 1947 under debatterna som föregick Israels födelse och besvarades jakande.
Vissa menar att det var befängt av FN att 1947 stödja bildandet av en judisk stat på grundval av mystiska landanspråk som sträckter sig tillbaka tusentals år. Men detta är inte vad FN gjorde, förklarar Yakobson och Rubinstein. FN:s beslut var knappast alls baserat på Bibeln utan i första hand på samtida politiska aspekter; den faktiska närvaron i det Palestinska mandatet på 1940-talet av två folk vars jämbördiga nationella anspråk tedde sig omöjliga att tillmötesgå på något annat sätt än genom delning. FN noterade dessutom att hundratusentals hemlösa förintelseöverlevare desperat ville lämna Europa och att de inte var välkomna någon annanstans. Ett skäl till att FN avsatte ungefär halva territoriet till judarna trots att de utgjorde endast en tredjedel av befolkningen var precis med avsikt att göra utrymme för invandring från Europa.
Ett pressmeddelande rättas
I fredags släppte SII ett pressmeddelande med anledning av att Assa Abloy flyttar sin fabrik från bosättningen Ariel, efter aktioner från bl.a. Diakonia.
Pressmeddelandets text var korrekt, men i rubriken angavs felaktigt att fabriksflytten drabbar 3.500 palestinier. Denna summa syftar istället på antalet palestinska jobb i industriparken Barkan i sin helhet.
Diakonia strävar visserligen efter att hela industriparken skall flyttas, och inte bara Assa Abloy, men denna gång blev skadorna försumbara.
Därför är tvåstatslösningen bäst för båda folken
Gershon Baskin, chef för The Israel/Palestine Center for Research and Information:
/…/
Om den israelisk-palestinska konflikten återgår till existentiella termer, så kommer Israel/Palestina att förvandlas till vad Bosnien var på 1990-talet. I konfliken i Balkan dog ungefär 150 000 människor på 10 år. Det är vad som kommer hända här om konflikten tillåts handla om identitet, eftersom då blir det en konflikt med alla mot alla.
Det går inte att komma undan konflikten – den blir allomfattande och olöslig. Israeler och palestiner är inte redo nu eller på överskådlig framtid att dela ett och samma nationalhem. Vi behöver båda ett fysiskt territorium på vilket vi kan utropa vår suveränitet och uttrycka vår nationella identitet.
Olmerts självrannsakan på nyårsdagen borde vara en kollektiv självrannsakan i vilken vi alla når samma slutsats. Om vi inte kan finna ett sätt att ge palestinierna deras frihet och upphöra med ockupationen över dem kommer vi att sona för förlusten av vår egen frihet i vår egen stat och fråga oss själva hur vi missade chansen till fred.


