Det var enkelt för den sionistiska rörelsen att ta avstånd från vitboken, men det var betydligt svårare att ta avstånd från britterna. När andra världskriget bröt ut var Storbritannien en av Hitlers bittraste fiender och därmed en allierad i kampen mot nazisterna. Lösningen på dilemmat blev att ”vi ska slåss i Israel mot vitboken som om det inte finns ett världskrig och vi ska slåss mot Hitler som om det inte finns någon vitbok”, som David Ben Gurion – Israels förste premiärminister – uttryckte saken. Samtidigt som judar slogs i brittiska uniformer ute i Europa mot Hitler, slogs judar mot britter i Palestina.
År 1939 avbröts samarbetet mellan britterna och de judiska organisationerna. Året därpå förbjöds judisk invandring till Palestina från Tyskland. Den sionistiska rörelsen fastslog, vid en kongress år 1942 på Biltmore Hotel, USA, att den omedelbart efter krigets slut skulle kräva att en judisk stat bildades. Kongressen var emellertid splittrad. En talför minoritet förespråkade en gemensam statsbildning med araberna. Denna grupp kom efter andra världskriget att marginaliseras när kunskapen om Förintelsen kommit till allmän kännedom.
Palestina blev ingen tillflyktsort för Europas kvarvarande judar. Britterna höll fast vid vitboken och dess restriktioner gentemot judisk invandring. De var rädda för att en fortsatt judisk invandring skulle spä på det arabiska missnöjet, vilket skulle kunna leda till att araberna gick i allians med tyskarna. I Tyskland fanns redan den muslimske ledaren för Jerusalem och den arabiske nationalisten, Muftin Hadj Amin al-Husseini, som propagerade för att muslimer skulle förena sig med Hitler.
Stormuftin al-Husayni med tyska SS-män och bosniska medlemmar av Waffen-SS
Irgun som under en längre tid använt sig av terrorverksamhet sprängde år 1946 delar av Hotel King David i Jerusalem i luften. Hotel King David var britternas högkvarter i Palestina. Attentatet var en hämndaktion riktad mot britterna för att de arresterat stora delar av det judiska ledarskapet i Palestina. Redan tidigare hade Stern-ligan mördat Lord Moyne, brittisk minister med ansvar för Mellanösternfrågor. Visserligen tog den sionistiska ledningen avstånd från attentaten, men relationen till britterna var sedan länge bottenfrusen. Från och med år 1947 började britterna avrätta judar anklagade för inblandning i terrorverksamhet. Situationen för den brittiska regeringen, som hade gjort sig till ovän med båda sidor, blev allt svårare, varför man år 1947 överlämnade frågan om den framtida utvecklingen i Palestina till FN.
