År 1917 tågade de allierade trupperna under den brittiske befälhavaren Lord Allenby in i Jerusalem. Britterna behärskade nu Palestina. Mandatområdet i Palestina kom att omfatta dagens Israel, Gazaremsan, Västbanken och Jordanien. Genom beslut i Nationernas förbund fick britterna ansvar för området år 1922. Tidigare hade fredskonferensen i San Remo beslutat att Palestina skulle tillfalla britterna och när beslutet ratificerades 1922 av Nationernas förbund fick även Balfourdeklarationens löfte om ett judiskt nationalhem ett internationellt godkännande.
År 1921 delade britterna Palestina i två delar, den ena delen fick fortfarande heta Palestina, medan den andra delen öster om Jordanfloden kallades för Transjordanien. Transjordanien bytte sedermera namn till Jordanien och blev en självständig stat år 1946. Av det brittiska mandatets yta utgjorde Transjordanien 80%. De sionistiska ledarna överraskades av uppdelningen, dels för att de uppfattade att Balfourdeklarationens utfästelser skulle omfatta hela mandatområdet Palestina och dels för att britterna vägrade låta judar bosätta sig öster om Jordanfloden
