01. Nya möjligheter och återkommande hot

|

Efter 1700-talets upplysningstid och den franska revolutionen kom 1800-talet med sina liberala idéer om demokrati och mänskliga rättigheter. Det förde med sig nya möjligheter för Västeuropas judar. Förutsättningarna för att på allvar träda in i de europeiska samhällena uppenbarade sig för judar och andra marginaliserade grupper. Politiska partier och andra institutioner började släppa fram judar. Främst gällde det judar som övergått till kristendomen. Snart fanns det framträdande personer med judisk bakgrund i många olika samhällssektorer. Den judiska integrationen i Västeuropa såg i många stycken ut att fungera.

Samtidigt var utvecklingen i Östeuropa den motsatta. I exempelvis Ryssland drabbades den judiska befolkningen från tid till annan av förföljelser. Läget kom under 1800-talet att stadigt försämras. När den ryske tsaren Alexander II mördades år 1881, lades skulden för mordet på judarna. Miljontals judar tvingades fly landet. Många av judarna tog sin tillflykt till Tyskland och Österrike. Samtidigt som antalet judar ökade i Västeuropa ökade också intoleransen mot dem. Antisemitismen gjorde sig på nytt påmind i Västeuropa.

Tanken på att mänskligheten borde delas in i raser vann också gehör under 1800-talet.

Debatten kring darwinismen och idén att mänskligheten ständigt når nya och högre nivåer i utvecklingen fick vetenskapsmän att också intressera sig för rastänkande. Under denna tid skapades politiska rörelser som gjorde rastänkandet till en politisk fråga. De pekade ut judarna som det största hotet mot samhällets fortbestånd och den ”ariska rasen”.

Det blev också populärt att tala om nationalkaraktärer och om att en stat består av ett folk. Nationen och dess invånare ansågs höra samman på ett alldeles speciellt sätt. Relationen mellan folket och nationen tycktes vara så viktig att den inte fick hotas av ”främmande” kulturer eller människor. De nationalistiska tendenserna kompletterades sålunda med rasmässiga föreställningar som var och en för sig innehöll rasistiska och negativa värderingar gentemot judarna. Kombinationen av nation och ras skulle visa sig vara mycket explosiv.

Tidigare hade de anti-judiska angreppen, både i kristna och muslimska länder, tagit sin utgångspunkt i att judarna inte ville vara som andra, att de ville hålla fast vid sin religion och kultur. Detta markerade majoritets- samhällena med att till exempel tvinga judarna att bära gula märken, och att bo i speciella och sämre bostadskvarter (ghetton). När 1800-talet led mot sitt slut tog åsikterna om judarna som rasmässigt undermåliga fart. Paradoxalt nog blev judarna, tidigare beskyllda för att vara efterblivna och ett släkte som inte passade in, nu anklagade för att de alltför väl integrerat sig i de länder där de levde. Den så kallade Dreyfussaffären i Frankrike kom att tjäna som en varningsklocka för många judar.

Se mer från boken på en sida!


|



---

Kartor

  • brittiska mandatet
  • avstyckat
  • peels delningsplan
  • delningsplan
  • Vapenstilleståndslinjer 1949-1967

Dokument

  • "Judestaten" av Theodor Herzl:
    På engelska [pdf], [html]
    På tyska [html]
  • Balfourdeklarationen 1917: Foto | Text
  • Villkoren för det brittiska palestinamandatet: [pdf]
  • Jewish Agency accepterar FN:s delningsplan: [pdf]
  • Självständighetsförklaringen: Foto | Text

Länktips