Västra, judiska Jerusalem skars av från kustlandet och besköts och belägrades av arabiska trupper redan vintern 1947/48, dvs. långt före britternas uttåg. Den judiska befolkningen utsattes för fortlöpande krigs- och terrorhandlingar.
Efter förhandlingar med högsta brittiska instansen utverkades att det på Scopusberget i östra Jerusalem belägna och från västra staden avskurna stora Hadassah-sjukhuset fortfarande kunde hållas i gång. Transporter av förnödenheter, avlöst och avlösande personal och patienter fick gå i konvojer genom arabiska byar.
Den 14 april 1948, fem dagar efter massakern i Deir Yassin, kom en sådan konvoj in i ett arabiskt bakhåll i byn Sheikh Jarrah. Konvojen bestod av två ambulanser, tre fyllda bussar och tre lastbilar med livsmedel och andra förnödenheter. Patienter, läkare, sjuksköterskor och annan personal – 77 människor – sköts eller brändes levande till döds. Brittisk militär som fanns alldeles i närheten lät bli att ingripa. Senare undersökningar har visat att attacken hade planerats långt före Deir Yassin, men den utgavs för att vara en hämnd för denna. Den judiska sidan tonade dock ner denna ogärning för att inte vålla samma panik bland den judiska befolkningen, som den arabiska propagandan om Deir Yassin hade vållat hos araberna och som bidrog till deras massflykt.
