Redan den 2 oktober 1947 hade Jewish Agency, som representerade den judiska befolkningen i Palestina, accepterat UNSCOP:s delningsplan. Den judiska befolkningen i Palestina var angelägen om att få upprätta en stat som skulle kunna bli den nödvändiga tillflyktsort för judar i förskingringen (diasporan) mot antisemitism som så länge orsakat lidande.
De judiska företrädarna var inte särskilt förtjusta över förslaget om att Jerusalem skulle ställas under internationell förvaltning, eftersom Jerusalem är judarnas genom tiderna heligaste stad. Men eftersom judarna vid denna tidpunkt inte hade så mycket att välja på krävde de inte att Balfourdeklarationen, eller ens det brittiska mandatets bokstav, skulle genomföras i sin helhet. Ett sådant krav hade inneburit att hela det område som är beläget väster om Jordan-floden skulle ingå i det judiska nationalhemmet, inklusive Jerusalem.
För att visa sin goda vilja accepterade Jewish Agency alltså FN:s delningsförslag och hoppades att den arabiska delen av befolkningen och dess företrädare i FN, Arabförbundet, skulle göra detsamma.
