11. Mellankrigstid

|

Mellan det första och det andra världskriget var de nya politiska realiteterna i Mellanöstern omtvistade. Mandatstyrena lyckades inte göra sig populära hos de lokala befolkningarna, särskilt inte i Syrien och Palestina. Britterna blev tvungna att lämna Irak 1932, men Irak blev trots det inte självständigt förrän 1958.

I Palestina ökade motsättningarna också mellan de lokala befolkningsgrupperna, dvs mellan judar och araber.

I Syrien välkomnades fransmännen av maroniterna och av andra katolska grupper, men inte av andra som motsatte sig avstyckningen av Syrien i två delar; en del av Syrien gjordes nämligen till Libanon. Efter många och långa förhandlingar med Frankrike blev Syrien slutligen självständigt 1946.

Egypten ställdes aldrig under något mandat, utan var istället ett brittiskt protektorat. 1922 medgav britterna att en begränsad form av egyptisk självständighet infördes, men valde samtidigt att behålla kontrollen på fyra viktiga områden;

1) kommunikationssäkerheten inom det brittiska imperiet
2) försvaret
3) skyddandet av minoritetsintressen och utländska intressen, samt
4) frågor som hade med Sudan att göra.

Även efter Nassers maktövertagande i Egypten 1952 hade britterna kvar sin militära närvaro där.

Se mer från CD:n på en sida!


|



---

Kartor

  • brittiska mandatet
  • avstyckat
  • peels delningsplan
  • delningsplan
  • Vapenstilleståndslinjer 1949-1967

Dokument

  • "Judestaten" av Theodor Herzl:
    På engelska [pdf], [html]
    På tyska [html]
  • Balfourdeklarationen 1917: Foto | Text
  • Villkoren för det brittiska palestinamandatet: [pdf]
  • Jewish Agency accepterar FN:s delningsplan: [pdf]
  • Självständighetsförklaringen: Foto | Text

Länktips