Under ungefär samma period ingår Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Italien en serie överenskommelser, vilka brukar kallas Sykes-Picot-överenskommelsen. Man kom då överens om, att om de allierade skulle vinna den arabiska delen av det ottomanska riket så skulle området delas mellan Storbritannien och Frankrike. Palestina skulle ställas under internationell kontroll, medan Ryssland skulle få Istanbul, kanalerna, delar av Armenien, samt Kurdistan. Italien skulle få delar av sydvästra Turkiet plus några öar. Frankrike skulle få inflytandet över Syrien och Libanon, medan Storbritannien skulle få det avgörande inflytandet i Irak och kontrollen över hamnarna i Akko och Haifa.
Det är tydligt att erbjudandet till Hussein i McMahon-Hussein-korrespondensen strider mot Sykes-Picot-överenskommelsen. I den ena utlovas självständighet och i den andra talas det om en form av kolonialstyre.
Frågan komplicerades ytterligare i samband med att Storbritannien dessutom lovade att upprätta ett judiskt nationalhem i Palestina genom Balfourdeklarationen.
