Palestina - en översikt

12. Palestina

I januari 1918 erövrade britterna Palestina, vilket alltså var efter den tidpunkt som området hade lovats till det judiska folket genom Balfourdeklarationen den 2 november 1917. I Palestina ingick då vad som idag är västra Irak, Jordanien, Västbanken, Israel och Gazaremsan. Palestina befolkades av palestinier som på den tiden var ett slags medborgarskap för alla områdets invånare. Oavsett om man var jude, muslim, arab eller kristen så kallades man alltså palestinier.

Faktum är att den arabiska befolkningen i Palestina helst inte kallade sig palestinier, eftersom begreppet associerades till den judiska befolkningen. Den arabiska befolkningen föredrog att benämnas araber, eftersom det ansågs vara finare att vara arab än att vara palestinier.

Efter Israels självständighet 1948 fick begreppet palestinier en helt annan innebörd. Det kopplades då ihop med att araberna inte erkände Israels existens i Palestina.

I samband med freden i Versaille 1919 bestämdes det att Palestina skulle ställas under brittiskt mandat med överinseende av Nationernas Förbund (FN:s föregångare). Mellanöstern delades under första världskriget upp mellan i huvudsak britter och fransmän.

Britterna hade lovat judarna ett nationalhem i Palestina. Men de hade också lovat den hashemitiska kungafamiljen i Saudiarabien att få ett område att regera över. Som en följd av dessa båda löften delades Palestina upp 1921 och ställdes under två separata mandat. Området öster om Jordanfloden, blev Transjordanien. Där fick den hashemitiska kungafamiljen inrätta sitt styre. Transjordanien kontrollerades emellertid fortfarande av britterna genom mandatet fram till 1946 då Transjordanien blev en självständig stat.

Karta över mandatområdena

På området väster om Jordan-floden behöll man namnet Palestina och tanken var att allt detta skulle bli det judiska nationalhemmet som britterna utlovat i Balfourdeklarationen.

Denna avsikt framgick av villkoren för det brittiska mandatet över Palestina som också bekräftades av Nationernas Förbunds Råd den 24 juli 1922. I mandatets inledning står bland annat:

…Whereas the Principal Allied Powers have also agreed that the Mandatory should be responsible for putting into effect the declaration originally made on November 2nd, 1917, by the Government of His Britannic Majesty, and adopted by the said Powers, in favour of the establishment in Palestine of a national home for the Jewish people….

Och i mandatets artikel 2 står:

The Mandatory shall be responsible for placing the country under such political, administrative and economic conditions as will secure the establishment of the Jewish national home, as laid down in the preamble, and the development of self-governing institutions, and also for safeguarding the civil and religious right of all the inhabitants of Palestine, irrespective of race and religion.

Brittiska mandatet för Palestina

Alla arabvärldens ledare motsatte sig dock idén om att en judisk stat, eller judiskt nationalhem, skulle upprättas i Palestina, eftersom de ansåg att hela Mellanöstern tillhörde araberna. Därför, ansåg de, skulle området också styras av araber. Dessa idéer handlar den sk panarabismen om. Britterna försökte tillmötesgå de båda parterna genom att föreslå en kompromiss som innebar att Palestina skulle delas ytterligare en gång. Men alla förslag om delning som innebar att en judisk stat, eller ett judiskt nationalhem, skulle upprättas i Palestina förkastades av araberna.

Redan 1919 hade dock Emir Feisal av Hijaz (vilken var den som britterna givit Transjordanien till) och Chaim Weizmann från Sionistiska Federationen skrivit under ett gemensamt avtal som i artikel IV sade att judisk invandring till Palestina skulle uppmuntras i stor skala:

“All necessary measures shall be taken to encourage and stimulate immigration of Jews into Palestine on a large scale, and as quickly as possible to settle Jewish immigrants upon the land through closer settlement and intensive cultivation of the soil….”

Detta avtal gavs dock föga betydelse då andra världskriget brutit ut och antisemitismen i Europa kulminerat genom Förintelsen.


|



---

Kartor

  • brittiska mandatet
  • avstyckat
  • peels delningsplan
  • delningsplan
  • Vapenstilleståndslinjer 1949-1967

Dokument

  • "Judestaten" av Theodor Herzl:
    På engelska [pdf], [html]
    På tyska [html]
  • Balfourdeklarationen 1917: Foto | Text
  • Villkoren för det brittiska palestinamandatet: [pdf]
  • Jewish Agency accepterar FN:s delningsplan: [pdf]
  • Självständighetsförklaringen: Foto | Text

Länktips