Israels självständighet 1948

17. Israels självständighetsförklaring och gränser

När den sista britten officiellt lämnat det sönderfallna mandatområdet utropades Israel till en självständig stat.

SJÄLVSTÄNDIGHETSFÖRKLARINGEN
Israels gränser
I självständighetsförklaringen deklarerades inga gränser för staten Israel – Medinat Yisrael. Denna första provisoriska israeliska regering hade haft omfattande diskussioner om gränserna skulle definieras, men kommit fram till att undvika en sådan definition. Israelerna visste nämligen att arabstaterna skulle angripa dem.

Den israeliska regeringen hänvisade till det faktum att inte heller USA hade definierat gränserna i sin självständighetsdeklaration. Det område som israelerna vid tidpunkten för självständighetsförklaringen kontrollerade var avsevärt mycket mindre än det område som FN i delningsplanen hade föreslagit att ingå i den judiska staten. Eftersom araberna motsatte sig hela idén om delning hade israelerna ingen förhoppning om att FN:s delningsplan skulle genomföras enligt de föreslagna gränserna.

Enligt folkrätten kan en stat erkännas utan att statens gränser är definierade. Israel har erkänts av tillräckligt många viktiga stater som gör att staten kan överleva ekonomiskt och politiskt. Förenta Nationerna antog Israel som medlem 1949.

I diskussioner om Israels existensberättigande brukar det framhållas att det är FN som bildat Israel och att Israel utan FN:s delningsplan och stöd inte hade existerat idag. Exempelvis sade Sveriges dåvarande utrikesminister, Lena Hjelm-Wallén, i ett tal i Uppsala den 19 november 1997: “…För det andra existerar staten Israel som en följd av ett FN-beslut, inte som en konsekvens av någon historisk eller biblisk rätt. Eftersom konflikten har en bakgrund i ett FN-beslut har FN och dess medlemsstater också ett självklart ansvar att medverka till en rättvis och hållbar lösning.”

Israel existerar inte som en följd av ett FN-beslut. För det första var det inget beslut som fattades i FN:s generalförsamling den 29 november 1947. FN:s generalförsamling antog en rekommendation (resolution 181) som förordade en delning av det brittiska mandatområdet Palestina i en judisk stat och en arabisk stat. För det andra är resolutionen inte på något sätt bindande, såsom utrikesministern då gjorde gällande när hon benämnde FN:s delningsförslag som ett “FN-beslut”. Hade resolutionen varit bindande, hade Israel nämligen blivit tvunget att upprättas som judisk stat. Det är bara FN:s säkerhetsråd som kan fatta bindande beslut (beslut överhuvudtaget) och detta kan, enligt det folkrättsligt bindande avtal som FN-stadgan är, bara ske under FN-stadgans kapitel VII. (Jämför begreppen decision och recommendation).

Att det skulle vara FN som bildat eller skapat Israel är alltså inte korrekt. FN föreslog bara att en judisk stat skulle upprättas i det upplösta brittiska mandatområdet Palestina. De som bildade staten var den judiska befolkningen i Palestina, Jewish Agency som företrädde den judiska befolkningen i Palestina, samt judarna i diasporan genom att i olika former ge stöd till Israel.

Vill man ändå hävda att FN har bildat Israel, direkt eller indirekt, bör man komma ihåg hur de övriga staterna i Mellanöstern kommit till och dessutom ställa sig frågan om vilket ansvar Sverige och världen har för alla de övriga staterna i Mellanöstern, som upprättades med internationell inblandning. Tanken förs till FN:s företrädare Nationernas Förbund (NF) som ställde upp mandatområdena under överinsyn av Frankrike respektive Storbritannien efter det första världskriget. Det var NF:s beslut att mandatområden, såsom Syrien, Irak, Jordanien med flera, skulle etableras som självstyren eller självständiga stater. Samma ansvar som världssamfundets stater anser sig ta genom att framföra kritik mot Israels politik, tas dock inte för de andra staterna i Mellanöstern som tillkommit på motsvarande grunder som Israel.

I Israels självständighetsdeklaration anges inte FN:s föreslagna gränser som gällande för den judiska staten. Istället sägs endast att den judiska staten etablerats med stöd av – eller på basis av – FN:s delningsresolution. FN:s delningsresolution var dock ingen nödvändig förutsättning för bildandet av Israel. Däremot underlättade den naturligtvis för judarna att bilda en egen stat. Detta leder oss in på det andra argumentet som säger att Israel inte hade existerat utan FN:s stöd.

Det går förstås inte att bevisa motsatsen idag, dvs att Israel hade existerat även om FN inte hade röstat igenom delningsresolutionen. Men troligen hade det ändå blivit en judisk stat vid det tillfället, eftersom hela världens judar hade övertygats om nödvändigheten av en sådan stat efter erfarenheterna och kunskapen om Förintelsen under andra världskriget. En judisk stat skulle bli varje judes livförsäkring, mot antisemitism och mot nya hot om Förintelse. Däremot hade bildandet av en judisk stat försvårats avsevärt utan världssamfundets stöd – i detta fall från FN.


|



---

Kartor

  • brittiska mandatet
  • avstyckat
  • peels delningsplan
  • delningsplan
  • Vapenstilleståndslinjer 1949-1967

Dokument

  • "Judestaten" av Theodor Herzl:
    På engelska [pdf], [html]
    På tyska [html]
  • Balfourdeklarationen 1917: Foto | Text
  • Villkoren för det brittiska palestinamandatet: [pdf]
  • Jewish Agency accepterar FN:s delningsplan: [pdf]
  • Självständighetsförklaringen: Foto | Text

Länktips