När andra världskriget 1945 hade tagit slut, strömmade överlevande från Förintelsen in i Palestina för att söka sig ett nytt liv på en säkrare plats än vad Europa hade visat sig vara för judar.

På våren 1947 hade motsättningarna mellan judar och araber i Palestina blivit så stora och utsikterna för att komma överens om en delning av området syntes så små att britterna helt gav upp. De lämnade då över frågan till den nybildade världsorganisationen Förenta Nationerna. En kommitté UNSCOP – United Nations Special Committée on Palestine – tillsattes med uppdrag att ta fram ett delningsförslag som var så rättvist som möjligt och så genomförbart i praktiken som möjligt.

Förslaget innebar i stora drag, att en arabisk och en judisk stat skulle upprättas i den resterande delen av Palestina. Jerusalem skulle enligt förslaget ställas under internationell förvaltning. Meningen var då att araber och judar skulle leva sida vid sida med varandra under fredliga former. UNSCOP:s förslag presenterades för FN:s generalförsamling den 29 november 1947.

Det var under stor spänning som judarna i Palestina lyssnade till omröstningen i FN:s generalförsamling. En majoritet av FN:s medlemmar, 33 stater, röstade för förslaget. 13 av medlemsstaterna röstade mot förslaget, medan 10 stater lade ner sina röster. Därmed hade FN:s generalförsamling antagit resolution 181(II) som innehöll delningsplanen för Palestina.

Redan den 2 oktober 1947 hade Jewish Agency, som representerade den judiska befolkningen i Palestina, accepterat UNSCOP:s delningsplan. Den judiska befolkningen i Palestina var angelägen om att få upprätta en stat som skulle kunna bli den nödvändiga tillflyktsort för judar i förskingringen (diasporan) mot antisemitism som så länge orsakat lidande.

De judiska företrädarna var inte särskilt förtjusta över förslaget om att Jerusalem skulle ställas under internationell förvaltning, eftersom Jerusalem är judarnas genom tiderna heligaste stad. Men eftersom judarna vid denna tidpunkt inte hade så mycket att välja på krävde de inte att Balfourdeklarationen, eller ens det brittiska mandatets bokstav, skulle genomföras i sin helhet. Ett sådant krav hade inneburit att hela det område som är beläget väster om Jordan-floden skulle ingå i det judiska nationalhemmet, inklusive Jerusalem.

För att visa sin goda vilja accepterade Jewish Agency alltså FN:s delningsförslag och hoppades att den arabiska delen av befolkningen och dess företrädare i FN, Arabförbundet, skulle göra detsamma.

Arabstaterna i FN, som också tillhör Arabförbundet och företrädde den arabiska befolkningen i Palestina under delningsförhandlingarna, röstade mot FN:s delningsförslag. Några av de arabiska företrädarna höll tal i generalförsamlingen efter det att delningsplanen hade antagits. Redan genom dessa tal kunde man förstå vad som skulle följa; de arabiska FN-delegaterna dödförklarade FN-stadgan, Förenta Nationernas grundpelare och rättsliga stomme. Bara två år tidigare hade FN upprättats som världens nya fredsorganisation efter Nationernas Förbunds kollaps i samband med krigsutbrottet 1939. De arabiska FN-delegaterna friskrev sig från ansvar för de följder som skulle komma som ett resultat av delningsplanens genomförande. I ordens anda var det emellertid dessa stater som förklarade krig mot den judiska staten, som ännu inte hade upprättats.

Så här sade några av Arabförbundets FN-delegater den 29 november 1947:

Saudiarabiens representant H.R.H Amir Faisal al Saud (översättning från arabiska):

We came to the General Assembly filled with hope that both the large and small nations would direct their efforts towards the elevation of moral standards. We came here filled with hope that all nations would unanimously respect and uphold human rights and justice, and that this Organization would be an instrument for establishing international peace and security. At the same time, we had hoped that it would afford a sound basis for mutual understanding among all peoples. But alas! Today’s resolution has dissipated our hopes. We have pledged ourselves before God and history to fulfil the Charter in good faith, thereby respecting human rights repelling aggression. However, today’s resolution has destroyed the Charter and all the covenants preceding it.

We have felt, like many others, the pressure exerted on various representatives of this Organization by some of the big Powers in order that the vote should be in favour of partition. For these reasons, the Government of Saudi Arabia registers, on this historic occasion, the fact that it does not consider itself bound by the resolution adopted today by the General Assembly. Furthermore, it reserves to itself the full right to act freely in whatever way it deems fit, in accordance with the principles of right and justice. My Government holds responsible those parties that hampered all means of co-operation and understanding.

Pakistans representant Mr. Ayub:

We much fear that the beneficence, if any, to which partition may lead will be small in comparison to the mischief which it might inaugurate. It totally lacks legal validity. We entertain no sense of grievance against those of our friends and fellow representatives who have been compelled, under heavy pressure, to change sides and to cast their votes in support of a proposal the justice and fairness of which do not commend themselves to them. Our feeling for them is one of sympathy that they should have been placed in a position of such embarrassment between their judgement and conscience, on the one side, and the pressure to which they and their Governments were being subjected, on the other.

Pakistan desires to wash its hands of all responsibility for the decision that has just now been taken. It will, therefore, take no part in the election of the United Nations Commission which will be set up to implement that decision.

Iraks representant Mr Jamali:

In San Francisco we had high hopes for the world. Today, those hopes are shattered. We always thought that, after all, humanity was a bulwark of peace and a bulwark of justice. Today, that faith is destroyed. We did our best during the last few weeks to expound the spirit and the letter of the Charter and apply it to Palestine. The fact that we failed to win your support is not the result of a lack of understanding and appreciation on the part of most of you. On the contrary, we understand very well that it was great pressure and great influence that worked itself through UNSCOP, through the Ad Hoc Committee and through the General Assembly to direct the matter in a course which led to this conclusion.

We believe that the decision which we have now taken is a very serious one. It is one that undermines peace, justice and democracy. In the name of my Government, I wish to state that it feels that this decision is anti-democratic, illegal, impractical and contrary to the Charter. It contradicts the spirit and letter of the Charter. Therefore, in name of my Government, I wish to put on record that Iraq does not recognize the validity of this decision, will reserve freedom of action towards its implementation, and holds those who were influential in passing it against the free conscience of mankind responsible for the consequences.

Syriens representant Amir Arslan (översättning från franska):

Even before the Assembly took this decision, I think that most of the delegations had suspected a dictatorial attitude. It is useless to speak about it a length, but as it is customary to allow those condemned to death to speak freely to their executioners, we shall address ourselves to ours.

Gentlemen, the Charter is dead. But it did not die a natural death; it was murdered, and you all know who is guilty.

My country will never recognize such a decision. It will never agree to be responsible for it. Let the consequences be on the heads of others, not on ours.

Yemens representant H.R.H Prince Seif El Islam Abdullah (översättning från arabiska):

The Yemen delegation has stated previously that the partition plan is contrary to justice and to the Charter of the United Nations. Therefore, the Government of Yemen does not consider itself bound by such a decision for it is contrary to the letter and spirit of the Charter. The Government of Yemen will reserve its freedom of action towards the implementation of this decision.

Glädjen som antagandet av FN:s delningsplan inneburit för den judiska befolkningen i Palestina blev kortlivad. Samma dag som delningsförslaget röstades igenom startade araberna i Palestina våldsamma upplopp; en bomb exploderade på gågatan Ben Yehuda i Jerusalem och arabiska krypskyttar sköt mot civila judiska förbipasserande.

Araberna slogs mot britterna och judarna. Judarna, som upprättat försvarsorganisationen Haganah (som betyder försvar på hebreiska) kämpade mot araberna och britterna. I detta kaos som följde efter FN:s rekommendation att dela upp det brittiska mandatområdet Palestina i en judisk och en arabisk stat började britterna retirera. Till slut stod de inte längre ut. I FN:s delningsförslag hade det skrivits in att britterna skulle lämna Palestina senast den 1 augusti 1948 då mandatet samtidigt skulle upphöra. Tanken var nämligen att det skulle bli en lugn, successiv och ordnad övergång av makten i landet i enlighet med delningsplanen. Så blev det inte och situationen blev så ohållbar att britterna valde att lämna Palestina redan den 14 maj 1948. Vid samma tidpunkt upphörde mandatet att gälla. Palestina befann sig då i ett politiskt kaos och i ett rättsligt vakuum.