Många av de judar som lyckades fly från Nazityskland och från de länder som nazisterna hade ockuperat fick inte asyl i flera av de länder som de flytt till. Flyktingbåtarna fick i flera fall nämligen inte tillstånd att ens lägga till vid asylländernas hamnar. Båtarna tvingades därför att vända tillbaka och flyktingarna hamnade slutligen ändå i nazisternas koncentrationsläger för att gasas ihjäl. Även flyktingbåtar med destination Palestina tvingades i flera fall att vända. Britterna hade vid denna tidpunkt infört begränsningar i det judiska flyktingmottagandet och den judiska invandringen till Palestina genom den sk vitboken 1939.
Vitboken kom som ett resultat av påtryckningar från araberna som tyckte att alltför många judar redan kommit till Palestina. Flera flyktingbåtar försökte ändå komma till Palestina bl a från turkiska hamnar under andra världskriget. Några båtar lyckades komma fram, andra förliste på vägen. Mellan 1946 och 1948 förde britterna tusentals överlevande från Europa, som försökte landstiga i Palestina, till interneringsläger på Cypern. Antalet uppgick till ca. 51 500. När staten Israel grundats, blev de frisläppta, kom till Israel och integrerades snabbt tillsammans med den stora invandringsvåg som då började anlända till landet.
